Telepatologi: ett utmärkt tillfälle att förbättra cancerdiagnostik i länder söder om Sahara i Afrika

Inledning

Afrika är en kontinent med möjligheter till tillväxt, som genomgår en snabb ekonomisk omvandling, vilket dock kommer att resultera i en ökning av icke-smittsamma sjukdomar (NCD). Uppskattningar under 2015 tyder på att det årliga antalet nya fall under de kommande 5 åren kommer att växa till över 1 miljon. Förutsedda dödsfall från icke smittsamma sjukdomar under de kommande 10 åren kommer också att öka globalt med 17%, den största ökningen är i Afrika (27% eller 28 miljoner dödsfall) [1,2,3]. Uppgifter uppdaterade till 2020 bekräftar riktigheten i dessa uppskattningar [4]. Förmågan att ge tidig diagnos, behandlingar och uppföljningsvård har stor inverkan på vårdens effektivitet och patientens överlevnad. Patologins betydelse för korrekt diagnostik och ytterligare adekvata cancerbehandlingar kan inte nog betonas. Det finns för närvarande fortfarande ett stort antal afrikanska länder där patologitjänster kämpar med ett begränsat antal tillgängliga patologer, otillräcklig infrastruktur och med kraftigt begränsade budgetar från regeringarna, även om flera utvecklingsländer under de senaste åren står inför utmaningen att införa moderna tillvägagångssätt för onkologi. Samtidigt förblir patologin utan tvekan ryggraden i framgången för cancervården. Utmaningarna för patologidiagnostik, utbildning och onkologiforskning i Afrika är många och skrämmande. De inkluderar brist på eller otillräcklig infrastruktur och personal, både patologer och teknisk personal; begränsade möjligheter till yrkesutbildning; ”kompetensflykt” efter många års misskötsel av hälso- och sjukvården; brist på eller otillräcklig finansiering av grundläggande laboratoriematerial som reagenser.

Förmågan att ge tidig diagnos, behandlingar och uppföljningsvård har stor inverkan på vårdens effektivitet och patientens överlevnad. Patologins betydelse för korrekt diagnostik och ytterligare adekvata cancerbehandlingar kan inte nog betonas. Det finns för närvarande fortfarande ett stort antal afrikanska länder där patologitjänster kämpar med ett begränsat antal tillgängliga patologer, otillräcklig infrastruktur och med kraftigt begränsade budgetar från regeringarna, även om flera utvecklingsländer under de senaste åren står inför utmaningen att införa moderna tillvägagångssätt för onkologi. Samtidigt förblir patologin utan tvekan ryggraden i framgången för cancervården.

Utmaningarna för patologidiagnostik, utbildning och onkologiforskning i Afrika är många och skrämmande. De inkluderar brist på eller otillräcklig infrastruktur och personal, både patologer och teknisk personal; begränsade möjligheter till yrkesutbildning; ”kompetensflykt” efter många års misskötsel av hälso- och sjukvården; brist på eller otillräcklig finansiering av grundläggande laboratoriematerial som reagenser.

Samtidigt som vi erkänner dessa utmaningar ställer vårdnadshavare av afrikansk patologi och klinisk onkologi nya och pragmatiska frågor, till exempel: hur kan vi leverera en bättre och mer acceptabel kvalitet på tjänsterna inom gränserna för nuvarande resurser? ”Spelplanen” måste ta itu med följande, omedelbart och på ett varaktigt sätt:

• definiera sätt att uppdatera kunskapsbasen för praktiserande patologer, för att förbättra utbildningen för patologer och teknisk personal;
• undersöka behovet av kontinuerlig kapacitetsuppbyggnad och kvalitetsförbättring;
• utveckla nya modeller baserade på modern digital hälsoteknik.

Telepatologi i utvecklingsländer

Telemedicin består av många tjänster och applikationer som VoIP och webbkonferenser, telekonsultation, fjärrtumörkort, journalprogramvara, digital bildbehandling, e-lärande och flera andra. World Wide Web (WWW) och informations- och kommunikationsteknik (ICT) spelar en central roll i telemedicinsk spridning.

Telepatologi är utövandet av patologi på avstånd. Den använder IKT för att underlätta överföring av bildrika patologidata mellan avlägsna platser för diagnos, utbildning och forskning [5,6]. Utförande av telepatologi kräver att en patolog väljer videobilder för analys och återgivning av diagnoser7.

Trots att termen ”telepatologi” definierades för mer än 30 år sedan är telepatologipraxis till stor del ett privilegium för höginkomstländer. Digital klyfta, den ekonomiska och sociala ojämlikheten mellan människor i deras tillgång, användning eller kunskap om IKT, spelar en avgörande roll för att begränsa spridningen av telepatologi, såsom bristen på lösningar skräddarsydda för utvecklingsländernas behov.

klyftan är enormt anmärkningsvärd mellan utvecklingsländer och utvecklade länder när det gäller teknisk klyfta, socialt engagemang, informationsfattigdom och spridning av internetåtkomst.

Det finns dock andra ”klyftor”: Länder i Afrika söder om Sahara lider en dramatisk brist på medicinska patologer, i intervallet 1 till 10 patologer per 10 miljoner människor.

Under de senaste två decennierna har patologi gynnats av den snabba utvecklingen av bildskanningsteknik. Framsteg med att förbättra denna teknik har lett till skapandet av bildskannrar som kan producera digitala bilder av ett komplett histologiskt snitt, som kan utnyttjas av bildvisare på ett sätt som är jämförbart med det konventionella mikroskopet, med stor komfort för patologer jämfört med att titta på ett traditionellt mikroskop. När bilden skannas digitalt i sin helhet i hög upplösning (Whole-Slide Imaging) kallas den resulterande digitala bilden ”virtuell bild”.

Även om fångst av foton av mikroskopiska vyer öppnade vägen till ”statisk telepatologi” baserad på store-and-forward-modell, erbjuder telepatologi baserad på virtuell bilddelning ett mycket effektivare sätt att visa en helt digitaliserad bild, vilket möjliggör fjärrbläddring av bilden genom att köra bildhanteringsprogram på en vanlig webbläsare [8].

Filstorleken på de virtuella bilderna varierar vanligtvis från några hundra megabyte till flera gigabyte, vilket rutinmässigt tar itu med lagrings- och bildhanteringsutmaningar i daglig klinisk praxis.

Virtuella bilder används inom patologi för utbildningsändamål, diagnostik (klinisk-patologiska möten, konsultationer, granskningar, paneler och i allt högre grad för fjärrdiagnostik), forskning och arkivering. Digitalisering av bilder ger flera fördelar, men spridningen av digital patologi i utvecklingsländer öppnar nya utmanande problem att möta, inklusive kostnader för virtuell bildskanning, tillgänglighetsbegränsningar som införts av lokala Internetleverantörer (ISP), hantering av stora filer, säkerhet för känsliga data.

Cancerprojektet Mwanza och WaidX

”Associazione Vittorio Tison ONLUS” är en italiensk icke-vinstdrivande organisation som ägnar sig åt att utveckla kliniken för klinisk onkologi vid Bugando Medical Center (BMC) i Mwanza, en av de största städerna i Tanzania, enligt ett långsiktigt kapacitetsuppbyggnadsprogram som tog hänsyn till alla de viktigaste aspekterna av onkologidisciplinen9. Fantastiska prestationer växte i ett scenario som kännetecknades av resursfattigdom och en stark digital klyfta, med en dramatisk inverkan på effektiviteten av den insats som gjordes av projektledare och volontärer från Italien.

Detta scenario stimulerade teamet att utforma en interkontinental telematisk plattform inriktad på onkologi och dess relaterade grenar, som kan koppla samman BMC Oncology and Pathology Departments med Istituto Scientifico Romagnolo per lo Studio e la Cura dei Tumori (IRST IRCCS) – Italien, för att möjliggöra:

• konferenssamtal och avlägsna tumörtavlor mellan institutens team;
• second opinion, e-learning och kvalitetskontroll;
• delning av kliniska data på IRST: s programvara för patientjournaler;
• fjärrstyrning av utrustning
• utföra kliniska GCP-prövningar genom datainsamling, övervakning och utvärdering;
• aktivera en telepatologisk anläggning för samtidig rådgivning som delar mikroskopibilder.

Efter en lång utvecklingsfas och en noggrann finjustering av plattformen lanserade vi den nya telemedicinska plattformen som utförde en komplett demo av systemet under AORTIC East African Regional Meeting som hölls på BMC (25-26 juni 2015).

Från denna pionjäristiska erfarenhet grundades WaidX – World Aid Exchange-projektet, i syfte att konsolidera och åtala utvecklingen av den ursprungliga telemedicinska plattformen genom implementering av nya applikationer, vilket ger giltigt svar på de olika förfrågningar vi snabbt samlade in.

WaidX består av en global telematikplattform som ägnas åt fjärrisering av vårdprocessen, vilket resulterar i en kritisk förbättring av överföringsprestandan mellan anläggningar belägna i utvecklade länder och utvecklingsländer, med låg kostnad och dåliga kvalitetsanslutningar, övervinna de tillgänglighetsproblem som orsakas av lokala internetleverantörer, införa många fördelar som en hög nivå av tjänstekontinuitet, integritet för känsliga data, en stark integration av samtidiga IT-tillämpningar i ett konvergerat globalt nätverk, allt detta inriktat på att främja utvecklingen av digitala hälsotillämpningar baserade på kostnadseffektiva resurser. WaidX-kärnan är baserad på en italiensk CTI-teknik (Computer-Telephony Integration), lämpligt anpassad för telemedicinska ändamål.

ICKE-STATLIGA ORGANISATIONER

Onkologiprojektet Mwanza som leds av Tison Association startade 1999 med inrättandet av det anatomiska patologilaboratoriet vid BMC, med sponsring av utbildning av en patolog, en medicinsk onkolog och fyra onkologisjuksköterskor. Strax därefter startades Onkologisk avdelning och BMC blev ett specialsjukhus i nordvästra Tanzania. Sjukhuset har en kapacitet på 850 bäddar för ett avrinningsområde på 20 miljoner, vilket motsvarar en tredjedel av befolkningen i Tanzania. Histopatologilaboratoriet, vars personal för närvarande består av olika patologer, har kapacitet att utföra mer än 10 000 histologiska analyser och cirka 3 000 cytologiska diagnoser per år.

Denna prodromiska arm av Mwanza-projektet födde Associazione Patologi Oltre Frontiera NGO – APOF (Patologer Beyond Borders NGO). Huvudsyftet med den nyfödda icke-statliga organisationen var att främja tillväxten av patologisk anatomi i utvecklingsländer, genomföra projekt för förebyggande medicin och cancerdiagnostik.

Följande APOF-projekt fokuserar på spridning av histologisk och cytologisk diagnostik, genom utbildning av teknisk och medicinsk personal, direkt engagemang i rapportering av biopsi och kirurgiska fall, stöd till cancerförebyggande program, konstruktion eller uppgradering av laboratorier, införande av digital teknik, för att uppnå full autonomi för de patroniserade anläggningarna i ett långsiktigt perspektiv. Dessutom erbjuds de stödda anläggningarna möjligheten att få tillgång till det globala telepatologinätet baserat på WaidX, vilket fortsätter kapacitetsuppbyggnadsprocessen.

Under sitt första decennium av verksamhet tog APOF upp utmaningen med ny teknik som införde statiska telepatologiska bidrag för att stödja fjärrdiagnostiken. Denna erfarenhet har nått sin topp tack vare det första ”Zambia-projektet”, utformat med målet att inspektera potentialen hos telepatologi för att hjälpa kirurgisk och cytologisk patologi i utvecklingsländer10. Resultaten visar en hög korrelation mellan telepatologi och traditionell mikroskopi och indikerar att projektet kan upprepas på liknande sätt i andra utvecklingsländer. Ändå begränsar olika faktorer spridningen av denna modell: höga kostnader för satellitanslutningar, begränsning av överföringshastighet och kvalitet i kombination med det asynkrona arbetsflödet för fjärrpatologer. Det var tydligt att statisk telepatologi inte kunde ta itu med alla öppna frågor om inrättandet av en diagnostikrutin i så mycket dåliga sammanhang.

Det stora antalet pågående problem indikerar behovet av ett mer adekvat och modernt tillvägagångssätt för att hantera telepatologiska krav, så vi bestämde oss för att stödja APOF-projekt med utformningen av WaidX-applikationer som ägnas åt virtuell dynamisk telepatologi.

Telepatologi på Afrikas horn

WaidX åtagande till förmån för APOF tar form på ”Afrikas horn” -projektet, mot det ambitiösa målet att skapa ett nätverk av patologilaboratorier bland olika länder på Afrikas horn.

Sedan 2010 har APOF patroniserat ett projekt på sjukhuset i Balbala, Republiken Djibouti, som syftar till institutionen och utvecklingen av landets första patologiska avdelning. För närvarande är denna avdelning fullt operativ, med komplett utrustning, fyra välutbildade tekniker och två heltidsanställda medicinska patologer. Därefter skapades den andra patologiska avdelningen i Djibouti på Djiboutis militärsjukhus, utrustad med den digitala patologianläggningen sedan starten.

Under 2015 mottog APOF en förfrågan från Hargeisa Group Hospital (HGH) i Hargeisa, Somaliland, om institutionen för en patologisk avdelning. Så vi startade ett projekt som syftade till att skapa ett nätverk av patologilaboratorier genom ”Hub & Spoke” -modellen, där de mer utrustade laboratorierna i Djibouti borde fungera som kompetenscentrum för patologilaboratoriet i Hargeisa utan några tillgängliga patologer vid den tiden. För att optimera användningen av IKT-resurser bör de virtuella bildfilerna lagras på produktionsplatserna och göras tillgängliga för visning och genom att bläddra av fjärrpatologer.

För att nå detta mål identifierades flera heta punkter:

• Teknikerna bör vara fullt utbildade i förberedelserna inte bara av biopsierna utan även av de kirurgiska proverna.
• Slides ska ha en optimal prepareringskvalitet.
• Patologerna behöver utbildas för att ställa diagnos på virtuella fjärrslides.
• Ett slideskanningssystem med en ordentlig tropikisering och en kraftfull telepatologiplattform behövs.

Eftersom WaidX-plattformen var redo att uppfylla alla telepatologikrav som möjliggör en god nivååtkomst för fjärrpatologer till de virtuella bilderna som lagras lokalt på deras respektive produktionsanläggningar, vågade vi med utvecklingen av en digital patologilösning baserad på manuell helglasskanning, lämplig för behoven hos ett fjärrlaboratorium med ett begränsat antal bilder som ska hanteras (några tusen per år) och inga lokala patologer. Detta mål har först uppnåtts genom en systemintegreringsuppgift, som antar Microvisioneer-programvarusviten i samband med Olympus CX33-mikroskopet i kombination med en Basler CCD-kamera, som körs på en grundläggande HP-arbetsstation med en EIZO högupplöst bildskärm. Denna uppsättning gör det möjligt att skanna hela bilden genom en manuell process, som utförs av lokala labbtekniker efter en 3-timmars utbildningskurs. När de virtuella bilderna har sparats på arbetsstationen kan den lokala operatören dela dem i telepatologisamlaren med en enkel dra-och-släpp-åtgärd, och fjärrpatologer kan omedelbart komma åt dem via de telematiska anslutningarna som hanteras av WaidX.

Vi anslöt till WaidX de två internetanslutningslinjer som tidigare betjänade sjukhusnätverket, båda tillhandahållna av Djibouti Telecom: en WiMAX-brygga med en nedladdningsbandbredd på 3 Mbit/s och uppladdning på 2,5 Mbit/s, och en ADSL-linje med en nedladdningsbandbredd på upp till 8 Mbit/s och uppladdning på cirka 0,7 Mbit/s (tester utförda på den nationella internetleverantörens servrar). Uppladdningsvärdena var mycket svaga och påverkades särskilt av en hög frekvens av överföringsdefekter (paketförlust, betydande varians i datapaketöverföringsfördröjning), vilket ritade ett oöverkomligt ramverk där vi var tvungna att utföra liveuppgifterna för virtuell telepatologi med de andra samtidiga telematikapplikationerna. För att dra nytta av alla dess funktioner blev WaidX som gränsgateway för hela sjukhusnätverket. Vi definierade en uppsättning policyer för LAN-WAN-trafikprioritering, länkaggregering, UDP-inkapsling av trafik på internationella rutter, återställning av överföringsfel och en redundant anslutningstopologi optimerad för att ge hög tillgänglighet till telematiktjänsterna. Resultatet av att anta denna design var uppnåendet av mer än 5 Mbps stabil uppladdning effektiv bandbredd, vilket gör att vi kan utföra en bra nivå Telepatologi aktivitet som säkerställer Internettjänsten för de gemensamma behoven hos sjukhusnätverket på samma två anslutningar.

Denna modell behandlar de viktigaste frågorna som är involverade i telepatologiprocessen: den lokala utrustningens soliditet och överkomlighet, integrering av telepatologiplattformen i den befintliga IT-infrastrukturen, tillgänglighet för distanspatologer, effektivitet och effektivitet i hela den diagnostiska processen som körs på dåliga anslutningar.

Den första WaidX-baserade digitala patologianläggningen inom ”Afrikas horn” -projektet togs i drift i början av 2018 på Balbalas sjukhus. Färdplanen fortsatte med installationen av plattformen på Djiboutiska militärsjukhuset och 2021 i HGH där ett automatiskt slidescanningssystem tillverkat av West Medica installerades. Laboratorienoderna som ansluts senare till pilotinstallationen i Balbala drar nytta av något bättre internetåtkomst, men utan användning av WaidX skulle det inte vara möjligt att garantera en rutinmässig telepatologisk aktivitet.

Plattformen resulterade i lättanvända, alla sanitetsoperatörer som är involverade i lösningstestningen tycker att den är vänlig och effektiv. De virtuella bilderna som visas på distans är helt kompatibla med de diagnostiska kraven när det gäller definition och förstoring. Bilderna som bläddrar på skärmen är tillräckligt snabba och exakta, professionella operatörer utvärderade effektiviteten av denna lösning motsvarande användningen av mikroskopet och mycket bekvämare för användaren.

Vi presenterade de första prestationerna vid World Cancer Congress 2018, som hölls i Malaysia, där vi ledde en 90-minuters session tillägnad teleonkologi och telepatologi [11,12]. Sessionen syftade till att illustrera potentialen i ECHO: s e-lärandeprojekt13 och fjärr-onkologidiagnostik i samband med virtuell telepatologi, i förhållande till utvecklingsländernas krav. Efter presentationerna från talarna från de berörda organisationerna gick vi vidare till diskussionen om ett patientfall via en fjärrstyrd tumörtavla som samlade olika team av medicinska onkologer och patologer, spridda över 4 kontinenter (Malaysia, New York, Djibouti, Tanzania, Italien och San Marino). Sessionspubliken var mycket imponerad av den kraftfulla interaktionen som vår telemedicinska modell fick, vilket underblåste en intensiv diskussion under den sista frågestunden.

Under 2018 har den första databasen med virtuella bilder, relaterade till kliniska fall som hanteras av Balbalas patologiska avdelning, digitaliserats. Under 2019 genomfördes en kvalitetskontrollstudie på hela den digitala patologi- och telepatologiprocessen genom granskning av diagnoser utförda med dubbelkontroll av fysiska och virtuella diabilder, vilket bekräftar utmärkt diagnostisk överensstämmelse.

Detta representerar den första erfarenheten av en modell som involverar uteslutande afrikanska avdelningar för patologi genom telepatologi. ”Hub & Spoke” -metoden visar sin effektivitet när det gäller att optimera de lokala resurserna och utvidgas till andra patologiska avdelningar på Afrikas horn.

Utvecklingsscenarier

Vårt engagemang för utvecklingen av telepatologi till förmån för utvecklingsländer är ett pågående arbete. För att stärka vår verksamhet och bredda utbudet av våra initiativ grundade vi år 2024 Pathoxphere-konsortiet som samlar alla medicinska, vetenskapliga och industriella huvudpartner som samarbetar i olika kapaciteter om våra projekt.

Ett område av ​​särskilt intresse handlar om digitalisering av cytologi. Cytologiska undersökningar kan utföras på kroppsvätskor eller på material som aspireras från kroppen. Cytologi innebär också undersökningar av preparat som skrapas från specifika delar av kroppen. Ett vanligt exempel på cytologisk diagnostik är utvärdering av livmoderhalsutstryk. För att cytologisk utvärdering ska kunna utföras sprids i det klassiska tillvägagångssättet det material som ska undersökas på glasskivor och färgas. En patolog använder sedan ett mikroskop för att undersöka de enskilda cellerna i provet. För närvarande representerar cellprovstestet 50% av de totala cytologiska testerna, en sådan siffra minskar tack vare den primära screeningen som byter till HPV. Å andra sidan ökar icke-gynekologisk cytologi snabbt.

Vätskebaserad tunnskiktscytologi representerar den uppsättning metoder som möjliggör produktion av monolager cytologiska diabilder där cellfälten deponeras på samma plan och förhoppningsvis tydligt skiljer sig från varandra. Bland de många fördelarna med detta tillvägagångssätt kan tunnskiktsslides digitaliseras effektivt till skillnad från klassiska cytologislides. Hosċx International, en partner till Pathoxphere-konsortiet, har utvecklat det cytologiska provbearbetningssystemet CYTOfast, baserat på den innovativa tekniken Custom Density Monolayer – Liquid Based Cytology. Vi kan identifiera flera styrkor i CYTOfast-lösningen: förmågan till optimal beredning av alla cytologiska prover genom denna teknik; den låga kostnaden för systemet och provberedningssatsen; den extrema enkelheten att använda utrustningen enligt en halvautomatisk beredningsprocess, tillgänglig även för mindre skickliga operatörer; möjligheten att lagra prover vid rumstemperatur i minst 60 dagar tack vare CYTOfast-fixeringslösningen; efter beredningen av monolayer-sliden, tillgången på en del av det ursprungliga fasta provet för att utföra ytterligare diagnostiska fortsättningstester. Tack vare integrationen av CYTOfast i vår digitala patologimodell erbjuder vi hälso- och sjukvårdsorganisationer nya diagnostiska modeller som enkelt kan skalas på ett stort antal prover och patienter, vilket övervinner de typiska begränsningarna för konventionell cytologidiagnostik. Av särskild betydelse är genomförandet av screeningprogram på befolkningen för tidig diagnos av olika patologier, inriktade på att få en hög inverkan på tumörpatologier som utgör de främsta mördarna för utvecklingsländer. Efter över 10 års närvaro av WaidX-applikationer i Etiopien intensifieras vår verksamhet i detta land tack vare engagemanget från nya telepatologi- och laboratorieimplementeringsprojekt, utvecklade med olika etiopiska vårdinstitutioner och universitet. Även om det etiopiska sammanhanget innebär flera utmaningar, utgör genomförandet av digitala hälsoprojekt för cancerdiagnostik en enorm möjlighet att utöka tillgången till hälso- och sjukvård för befolkningen.

Ett utvecklingsområde av ​​särskilt intresse är implementeringen av patomikalgoritmer dedikerade till datoriserat diagnostiskt stöd inom cytologi. Vi genomför olika initiativ för att snabbt få de första operativa prototyperna av fördiagnostisk programvara som är tillämplig på vår digitala patologimodell.

Med tanke på den särskilda betydelsen av tillhörande diagnostik för att erhålla en fullständig och effektiv laboratoriemedicinsk diagnos har vi öppnat en forskningsgren tillägnad tillämpningen av telepatologi inom de relaterade områdena klinisk patologi, onkologi och mikrobiologi, med vetenskapligt stöd från University of Chieti – CAST Institute och enheten för klinisk patologi och mikrobiologi vid institutionen för medicin Free University of the Mediterranean LUM of Bari, ansluten till Miulli Regional General Hospital i Acquaviva delle Fonti (Bari), institutioner som också fungerar som utbildningscenter för studenter som kommer från vänortsprojekt i utvecklingsländer. Förutom molekylär och biokemisk diagnostik handlar detta undersökningsområde om ​​immunfenotypisk diagnostik, med särskild hänvisning till flödescytometrisk bekräftelse av myelogen/lymfoid leukemi och lymfom. I själva verket har maligna lymfoproliferativa sjukdomar historiskt varit ett utbrett problem i afrikanska populationer söder om Sahara.

Slutsatser

Informations- och kommunikationsteknik utlöser fantastiska förbättringar inom hälso- och sjukvården: samarbetet mellan distansspecialister genom telepatologi representerar en dygdig kapacitetsuppbyggnadsmodell för att stödja utvecklingsländer i att tillhandahålla en lämplig diagnostiknivå för hela befolkningen. Implementeringen av ett digitalt patologiskt arbetsflöde baserat på WaidX för snabb fjärrdiagnostik är ett exempel på hur teknisk innovation kan fungera som en spelväxlare, om den är utformad för de specifika behoven i sammanhang som kännetecknas av resursfattigdom.

Denna modell drivs av en verkligt kooperativ avsikt: att byta fokus från det enkla tillhandahållandet av laboratorieutrustning till utvecklingsländer och diagnoser som kommer från utlandet, till en vision som är starkt centrerad kring en genomgripande åtgärd för kapacitetsuppbyggnad, kunskapsöverföring och interaktion mellan de tillgängliga lokala hälso- och sjukvårdsspecialisterna som stöds tillräckligt, förbättra spridningen av modern hälso- och sjukvård till de missgynnade befolkningarna och avvärja nya former av vetenskaplig kolonialism som den så kallade ”helikoptervetenskapen” [14].

Dessutom visar det hur utvecklingssamarbetet kan vara ett utmanande ekosystem för tillväxten av mycket innovativa lösningar som WaidX, vilket ökar spridningen av god hälsopraxis och ökar användningen av modern teknik i utvecklingsländer.