VETeris – En One Health-strategi för äldres hälsa

One Health: det okrossbara bandet mellan människa och djur – miljö

Konceptet One Health har utvecklats efter observationen att människors hälsa är intrikat kopplad till andra djurs hälsa och miljön de lever i. One Health [1] är ett tillvägagångssätt för att undersöka sjukdomar som erkänner att människor, djur, växter och miljön är nära sammanlänkade. I mitten av 1900-talet, dr. Calvin Schwabe, en veterinär från USA, jämförde tillvägagångssätt för människors hälsa, djurs hälsa och välbefinnande vilket tyder på begreppet ”One Medicine” [2]. Han lyfte fram det integrerade, tvärvetenskapliga perspektiv som medlemmar av hans yrke kan bidra med till allmänmedicin. Han förespråkade också involvering av samhällsvetenskap och förbättrad kommunikationsförmåga för att förbättra samarbetet med samhället i arbetet med att kontrollera infektionssjukdomar [2]. Faktum är att behovet av samarbete mellan hälsosektorn för människor, djur och miljö är en viktig fråga nuförtiden. Detta visas på grund av ökningen av nya mänskliga infektionssjukdomar med zoonotiskt ursprung och mikroorganismernas resistens mot antimikrobiella läkemedel [3].De viktigaste områdena där detta koncept för samarbete har tillämpats är zoonos och zooprofylax, vacciner och antibiotikaresistens. Idag är ett nytt område en del av tillvägagångssättet för One Health som är AAI – Animal Assisted Interventions. AAI kräver ett integrerat tillvägagångssätt mellan humanmedicin, psykosocialvetenskap och veterinärmedicin för att uppnå målet om ”gemensam hälsa”. Husdjur kan vara viktiga för människors fysiska och psykiska hälsa, men de kan också överföra zoonotiska infektioner eller bli infekterade. På grund av den förändrade bindningen mellan människor och sällskapsdjur behövs rekommendationer om ansvarsfullt husdjursägande, inklusive normal hygienpraxis, ansvarsfull avel, näring, delning av hemmiljö och en livskvalitet som överensstämmer med djurets biologi för att säkerställa dess välbefinnande. Olika yrkespersoner från hälso- och sjukvård, miljö, biologiska, psykosociala, IT-vetenskaper och många andra bidrar till One Health [9].

Grunderna och egenskaperna hos förhållandet mellan människa och djur

Grunden och potentialen i förhållandet mellan människa och djur studerades i Italien av Roberto Marchesini. Författaren definierar förhållandet mellan människa och djur som ”mötet i en tröskel”. Den positiva potentialen i detta möte ligger i den ”förorening” som uppstår genom att korsa tröskeln till den andra, där den andra skiljer sig från mig och som sådan berikar mig [10].

Ett gynnsamt förhållande till djuret bygger på kunskap om dess egenskaper och behov, det är ett kongruent förhållande. En annan egenskap för en gynnsam relation mellan människor och djur är begreppet adekvathet eller medvetenhet som är tillskrivningen av rätt värde och nödvändigt intresse, både när det gäller tid och tillgänglighet för vård av djuret [11].

En viktig potential i detta förhållande är också förmågan att stimulera personen att ifrågasätta sig själv genom att erkänna djuret som referens, därför som en referenspunkt och som en term för konstruktiv jämförelse. Djuret blir en referent om vi tillåter det, inom ett korrekt förhållande, att bli ett stöd men också en förslagsställare av modeller och frågor att svara på som en term för konstruktiv jämförelse [11].

Genom denna relation kan vi stimulera psykologiska processer, stödja patienter som genomgår smärtsamma eller plågsamma terapeutiska protokoll, stödja den person som upplever psykisk eller social nöd, men också barnet i de olika utvecklingsstadierna. Sällskapsdjur kan vara källor till stöd och bidra till förvärv av färdigheter och utbildningsprocessen för ungdomar.

Vidare visade en studie som genomfördes bland hemlösa människor som delade sina liv med en hund att för dessa människor var relationen med sina djur av grundläggande betydelse. Detta arbete har också identifierat en viktig lucka i socialtjänsten och behovet av en One Health-strategi från den offentliga förvaltningen. Vikten av detta band måste erkännas för hemlösa och för äldre, genom att etablera dedikerade mottagningscenter som garanterar både djurs och människors hälsa. Att minska hindren för grundläggande tjänster skulle bidra till att se till att hemlösa och äldre husdjursägare inte tvingas välja mellan ett hem och sitt husdjur, vilket för många skulle tendera att vidmakthålla svårigheter [12].

På grund av den ökade medellivslängden verkar de äldres värld få mer och mer uppmärksamhet från hälso- och sjukvårdsinstitutioner för engagemanget för de resurser som krävs för att garantera en adekvat livsstil och välbefinnande. I detta scenario visar sig AAI vara ett hälso- och förebyggande verktyg av grundläggande betydelse.

Geriatriker och veterinärer kände därför ett behov av att strukturera ett professionellt samarbete. Detta har lett till ett vetenskapligt samhälle, med syfte att definiera specifika medicinska protokoll och arbetssätt i samband med förhållandet mellan äldre och djur, där varje kompetens berikar den andra.

Fördelar med relation mellan människa och djur

Att leva med husdjur har en positiv inverkan på faktorer som påverkar den individuella kardiovaskulära risken [4-6]. Det har faktiskt visat sig att hundägare går mer än människor som inte har en hund. En högre nivå av fysisk aktivitet påverkar väsentligt upprätthållandet av funktionell autonomi, kontroll av vikt och kardiovaskulär risk. Dessutom tyder vissa studier på att fysisk aktivitet med en hund minskar övervikt och ökar följsamheten till viktminskningsprogram. Att leva med djur sänker också blodtrycket hos både hypertensiva patienter och icke-hypertensiva personer och det verkar som att ha ett djur minskar dödligheten i samband med stroke och hjärtinfarkt.

Icke-mänskliga djur beskrivs dessutom ofta som en källa till komfort, stöd och skydd, liksom exempel på tålamod. Ett djurs sällskap dämpar en av de psykologiska aspekterna av smärta, verkar på humör och förhindrar också depressiva symtom. Ytterligare data visar att husdjursägande i vuxen ålder förbättrar kognitiv prestanda i äldre ålder. Äldre människor som lever med djur har bättre kognitiva funktioner: särskilt verbal inlärning och minne. Det finns data som visar en minskning av beteendestörningar hos äldre patienter med demens [7].

Djurassisterade interventioner (AAI)

Djurassisterade interventioner kan ha terapeutiskt, rehabiliterande, pedagogiskt och rekreationsmässigt värde och involvera husdjur som hundar, katter, kaniner, hästar och åsnor. Dessa insatser riktar sig främst till personer med fysiska, neuromotoriska, psykiska och psykiska störningar, beroende på orsak, men kan också riktas till friska individer. En korrekt tillämpning av AAI kräver involvering av ett tvärvetenskapligt team bestående, beroende på typen av intervention, av hälso-, pedagogiska och tekniska figurer med olika uppgifter och ansvar [8]. Enligt verksamhetsområden klassificeras AAI i Italien i [8]:

• Djurassisterad terapi (AAT): intervention med terapeutiskt värde som syftar till att behandla fysiska, neuro- och psykomotoriska, kognitiva, emotionella och relationella störningar. De riktar sig till patienter som drabbats av patologier av något ursprung. Detta ingrepp är anpassat till patienten och kräver ett recept [8];
• Animal Assisted Education (AAE): en pedagogisk intervention som syftar till att främja, aktivera och stödja resurserna och potentialen för individuell tillväxt och planering och att främja relationer och social integration av människor i svårigheter. Detta ingripande kan också vara gruppbaserat och det främjar människors välbefinnande i sina egna livsmiljöer, särskilt inom institutioner där individen måste använda anpassningsförmåga. AAE bidrar till att förbättra personens livskvalitet självkänsla. Genom förmedling av husdjur genomförs också beteendemässiga omskolningskurser. AAE finner därför tillämpning i olika situationer som till exempel:
  • långvarig sjukhusvistelse eller upprepade intagningar på vårdinrättningar;
  • relationssvårigheter i barndomen och tonåren;
  • känslomässigt och psyko-affektivt lidande;
  • beteendemässiga och socio-miljöanpassningssvårigheter;
  • institutionaliseringssituationer av olika slag (institutioner för äldre och psykiatriska patienter, bostäder;
  • vårdhem, samhällen för minderåriga, fängelser, etc.);
  • sjukdomstillstånd och/eller funktionshinder som inbegriper ett integrerat hemvårdsprogram [8];
• Djurassisterad aktivitet (AAA: en intervention med rekreations- och socialiseringssyften som syftar till att förbättra livskvaliteten och korrekt interaktion mellan människor och djur. Sport/tävlingsaktiviteter med djur ingår inte i AAA. I AAA utgör relationen med djuret en källa till kunskap, sensoriska och känslomässiga stimuli. Detta ingripande främjar värdet av interaktion mellan människor och djur för ömsesidigt välbefinnande i samhället. AAA kan i vissa fall vara förberedande för AAT/AAE och de syftar bland annat till att:
  • utveckla färdigheter genom djurvård;
  • ökad relationell och kommunikativ beredskap;
  • stimulera motivation och delaktighet [8].

VETeris (italienska föreningen för geriatriker och veterinärer för djurassisterade ingrepp)

VETeris är en sammanslutning av veterinärer och läkare som specialiserat sig på geriatrik, för att främja ett aktivt och hälsosamt åldrande av äldre genom hälsosamma livsstilar med icke-farmakologiska ingrepp. Den italienska föreningen för geriatriker och veterinärer för assisterade interventioner med djur (AAI) skapades för att optimera riktlinjer för husdjursbehandling som syftar till att förbättra livskvaliteten för äldre, skapa en verklig gemenskap baserad på terapeutiska fördelar. VETeris ligger i linje med demografiska prognoser som tyder på att mer än 24% av den europeiska befolkningen år 2030 kommer att vara över 65 år (i Italien finns det mer än 13 miljoner över 65 år). Dessutom delar projektet Världshälsoorganisationens (WHO) vision, som nyligen har implementerat begreppet aktivt åldrande och definierat det som ”processen att optimera möjligheterna till hälsa, deltagande och säkerhet för att förbättra livskvaliteten när vi åldras”.

Under de senaste åren har VETeris insett:

• den första ”Riktlinjer för AAI för äldre människors välbefinnande och hälsa i Italien;
• klinisk forskning som utför en undersökning vid Azienda Ospedaliero-Universitaria of Careggi, Florens, för att analysera fördelarna för äldre med husdjursägande och en folkräkning av ett urval av den äldre befolkningen i Florens om förekomsten av djur i deras hem;
• olika projekt som pilotstudier av AAI i äldreboenden (vårdhem och daghem);
• enligt riktlinjerna för djurassisterade insatser, rådgivning för medveten adoption av djur för populationen över 65 år;
• konsultverksamhet för genomförandet av AAI i hela Italien;
• utbildningsverksamhet för hälso- och sjukvård (läkare, sjuksköterskor, vårdpersonal), vårdgivare, familjemedlemmar om betydelsen och effekterna av AAI och husdjursägande;
• reklam- och reklamkampanj för allmänheten.

Med den äldre befolkningens välbefinnande som sitt främsta mål har VETeris som huvudsyfte under de närmaste åren att fortsätta att främja och genomföra insatser, evenemang och initiativ som också kan utvidgas och sponsras över hela världen.

Hälsobedömning och övervakningsplan för hundar som är involverade i AAIs

Den sakkunniga veterinären vid AAI måste alltid utföra en förebyggande hälsobedömning av hunden som är involverad i AAI för att verifiera dess hälsotillstånd. Dessutom ansvarar de för att upprätta den planerade hälsokontrollen för djuret under hela projektet och definiera de hanteringsförfaranden som medhanteraren måste följa, både inom och utanför inställningen. Detta säkerställer effektiv hantering av hälsorisker relaterade till interaktioner mellan äldre och djur som är involverade i AAIs.

Tidigare studier har visat att till synes friska djur som är involverade i AAI kan bära och potentiellt överföra zoonotiska patogener till människor, även utan att uppvisa symtom. Detta är särskilt oroande i AAT eftersom djurteamen besöker vårdinrättningar och interagerar med patienter som kan vara immunsupprimerade av fysiologiska och/eller patologiska skäl [13].

I detta avseende bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att kontrollera ekto- och endoparasitangrepp och profylax av specifika infektionssjukdomar. Riktlinjerna för ESCCAP (European Scientific Counsel Companion Animal Parasites) rekommenderar behandlingar året runt mot loppor och fästingar, eftersom risken för angrepp är konstant och exponering är svår att undvika [14].

Aktuella eller systemiska produkter finns tillgängliga på marknaden. Vid användning av aktuella produkter som spot-on eller sprayer är det tillrådligt att undvika att röra eller klappa djuret under de första 48 timmarna efter applicering [15]. Det finns dock ingen risk för kontakt med den aktiva substansen vid användning av systemiska produkter i oral tablettform [16]. Eftersom hundar är huvudreservoaren för Leishmania infantum rekommenderas det att använda pyretroidbaserade produkter med långsam frisättning (t.ex. långvariga halsband) tillsammans med vaccination för alla hundar som är involverade i AAIs [15].

Nya studier har funnit zoonotiska tarmhelminter och protozoer hos cirka 24,3% respektive 30,4% av de hundar som är involverade i AAI, vilket belyser den potentiella risken för överföring av dessa parasiter till människor [17].

För att minska risken för överföring av zoonotiska endoparasiter till människor rekommenderar ESCCAP-riktlinjer att man utför en kopromikroskopisk undersökning med månatliga intervall och behandling baserat på resultaten. 18.

När det gäller vaccinationsprofylax för infektionssjukdomar måste veterinären verifiera att AAIs-hunden har det lämpligaste vaccinationsprotokollet baserat på ålder, livsstil och risk för exponering. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt zoonotiska infektionssjukdomar (t.ex. leptospiros) [19].