I de föregående kapitlen undersökte vi spänningarna mellan läkemedelspatentskydd och global tillgång till viktiga läkemedel, WTO: s roll och dess TRIPS-avtal och de etiska utmaningarna kring immateriella rättigheter (IP) i samband med global hälsa. Även om det nuvarande IP-ramverket har stimulerat innovation har det också skapat betydande hinder för åtkomst, särskilt för LMIC. Detta sista kapitel föreslår lösningar för att reformera det globala IP-systemet och föreslår specifika politiska rekommendationer som bättre kan balansera behovet av läkemedelsinnovation med den globala rätten till hälsa.

Ompröva det globala IP-ramverket för hälsokriser

Covid-19-pandemin visade att det befintliga IP-ramverket inte är fullt utrustat för att hantera det snabba, globala svar som krävs under en folkhälsokris. Den långsamma distributionen av vacciner och behandlingar till LMIC understryker behovet av ett mer flexibelt IP-system som kan prioritera global hälsa framför exklusiva rättigheter vid behov.

Nödbefrielsemekanismer för framtida pandemier

En potentiell lösning är att skapa en formaliserad akut IP-undantagsmekanism inom TRIPS-avtalet. En sådan mekanism skulle möjliggöra automatiska undantag från patentskydd för livräddande läkemedel, vacciner och diagnostik under globala hälsokriser. Till skillnad från ad hoc-förslaget om ett undantag för Covid-19-turer, som mötte långvariga förhandlingar och motstånd från vissa höginkomstländer, skulle denna mekanism vara förutbestämd och aktiverad av WTO i händelse av en pandemi eller liknande kris.

Viktiga delar av mekanismen för undantag från nödsituationer kan innefatta:

Automatisk aktivering: Undantaget skulle utlösas av en förklaring från WHO eller en annan erkänd global myndighet, vilket gör det möjligt för länder att omedelbart kringgå patentskydd för att producera eller importera livräddande läkemedel och tekniker.
Tekniköverföring och kunskapsdelning: Undantaget bör inte bara gälla patent utan även innehålla bestämmelser om delning av tillverkningskunskap, processer och råvaror för att säkerställa att LMIC: er effektivt kan producera läkemedlen eller vaccinerna själva.
Begränsad varaktighet: Undantaget skulle gälla under en viss period, till exempel varaktigheten av den deklarerade globala hälsokrisen, varefter regelbundet patentskydd skulle återställas.

Detta tillvägagångssätt skulle förhindra de förseningar som inträffade under Covid-19-pandemin och säkerställa att alla länder har tillgång till de verktyg de behöver för att bekämpa framtida pandemier i tid.

Global beredskapsfond

Ett relaterat förslag är inrättandet av en global beredskapsfond, som skulle ge ekonomiska incitament till läkemedelsföretag att dela sin teknik och know-how under globala hälsokriser. Denna fond skulle kunna stödjas av regeringar, internationella organisationer och filantropiska givare. I utbyte mot tillgång till dessa medel skulle företagen gå med på att delta i globala ansträngningar för att producera prisvärda läkemedel och vacciner för alla, särskilt i LMIC.

Utvidgning av obligatoriska licensieringsmekanismer

Medan TRIPS-avtalet redan tillåter tvångslicensiering i folkhälsokriser, förblir processen byråkratisk och är ofta föremål för politiskt tryck från höginkomstländer och läkemedelsföretag. Utvidgning och effektivisering av tvångslicensieringsmekanismer kan göra det lättare för LMIC att få tillgång till livräddande läkemedel i tider av behov.

Globalt ramverk för obligatorisk licensiering

En potentiell reform är skapandet av ett globalt ramverk för tvångslicenser som standardiserar och förenklar processen för utfärdande av tvångslicenser i alla WTO: s medlemsstater. Detta ramverk skulle säkerställa att länder inte utsätts för onödigt tryck eller förseningar när de försöker utfärda tvångslicenser för viktiga läkemedel.

Funktioner i det globala ramverket för tvångslicenser kan inkludera:

Tydliga riktlinjer för utfärdande av licenser: Ramverket skulle fastställa tydliga, transparenta kriterier för när och hur tvångslicenser kan utfärdas, vilket minskar risken för politisk inblandning.
Harmoniserade licensavgifter: För att säkerställa rättvisa för patentinnehavare kan ramverket standardisera de avgifter som länder måste betala när de utfärdar en tvångslicens, baserat på en procentandel av läkemedlets försäljning på den licensierade marknaden.
Påskyndad godkännandeprocess: Vid folkhälsokriser kan ramverket innehålla bestämmelser om påskyndat godkännande av tvångslicenser, vilket gör det möjligt för LMIC att börja producera eller importera generiska läkemedel utan betydande förseningar.

Detta skulle bygga på framgångarna med tvångslicenser under hiv/aids-krisen men ta itu med de begränsningar och hinder som för närvarande finns.

Offentlig-privata partnerskap och incitament för innovation

Förutom att reformera IP-systemet kan regeringar och internationella organisationer spela en proaktiv roll för att stimulera innovation samtidigt som de säkerställer tillgång till viktiga läkemedel. Ett effektivt tillvägagångssätt är genom offentlig-privata partnerskap (OPP), som sammanför den privata sektorns resurser med den offentliga sektorns engagemang för folkhälsan.

Incitamentsbaserad innovation

Regeringar och internationella organisationer kan skapa ekonomiska incitament för läkemedelsföretag att utveckla nya behandlingar för sjukdomar som främst påverkar LMIC eller försummas av marknaden. Dessa incitament kan ha flera former:

Advanced Market Commitments (AMCS): AMCS är avtal där regeringar eller internationella organisationer förbinder sig att köpa en viss mängd av ett nyutvecklat läkemedel eller vaccin, vilket säkerställer att företagen kommer att få tillbaka sin investering. AMCS spelade en avgörande roll i den snabba utvecklingen av Covid-19-vacciner genom att riskera investeringen för läkemedelsföretag.
Innovationspriser: Ett annat alternativ är inrättandet av innovationspriser för utveckling av behandlingar för försummade sjukdomar. Till skillnad från patent, som beviljar exklusiva rättigheter till en uppfinning, ger priser en ekonomisk belöning för det första företaget eller forskningsinstitutet att utveckla en lösning på en viss hälsoutmaning, uppmuntra konkurrens och minska hinder för tillgång.

Stöd till forskning och utveckling.

Regeringar kan också öka den offentliga finansieringen för forskning och utveckling (FoU), särskilt för sjukdomar som ofta försummas av den privata sektorn på grund av begränsad lönsamhet. Genom att investera i FoU genom nationella hälsoinstitut eller internationella samarbeten kan regeringarna se till att nya behandlingar utvecklas som svar på folkhälsans behov snarare än marknadens efterfrågan. Offentligt finansierad forskning öppnar också dörren till större överkomlighet, eftersom de produkter som utvecklas genom sådana initiativ kan licensieras till generiska tillverkare utan samma vinstdrivna begränsningar som privata företag står inför.

Humanitär licensiering och patentpooling

Ett annat sätt att utöka tillgången till viktiga läkemedel är genom att främja humanitära licenser och patentpooler, vilket gör det möjligt för läkemedelsföretag att dela sina immateriella rättigheter på ett sätt som prioriterar tillgång för missgynnade befolkningar samtidigt som de behåller viss kommersiell kontroll.

Humanitära licensieringsmodeller

Humanitär licensiering uppmuntrar patentinnehavare att bevilja licenser till generiska tillverkare eller lokala producenter i LMIC, ofta på gynnsamma villkor såsom minskade royalties eller royaltyfria arrangemang. Dessa licenser kan möjliggöra produktion av prisvärda versioner av patenterade läkemedel, vilket säkerställer att patienter i LMIC kan få tillgång till livräddande behandlingar utan att kränka patentinnehavarens rättigheter på höginkomstmarknader.

Denna modell har redan sett viss framgång genom initiativ som Medicines Patent Pool (MPP), som förhandlar frivilliga licensavtal för hiv-, hepatit C- och tuberkulosbehandlingar. Att utöka MPP: s mandat till att omfatta ett bredare spektrum av sjukdomar, samt behandlingar för framtida pandemier, kan ytterligare förbättra den globala tillgången till läkemedel.

Patentpooler för samverkande innovation

Patentpooler är ett annat sätt att ta itu med utmaningarna med IP-skydd samtidigt som de uppmuntrar samarbete och innovation. Under en patentpoolmodell samtycker flera patentinnehavare till att slå samman sin IP och göra den tillgänglig för andra, vanligtvis för en fast royaltyavgift eller under öppna licensvillkor. Detta gör det möjligt för tillverkare i LMIC att få tillgång till den teknik de behöver för att producera prisvärda läkemedel.

Fördelarna med patentpooler inkluderar:

Snabbare tillgång till teknik: Patentpooler kan effektivisera processen för att förhandla om licenser, vilket gör det möjligt för tillverkare att snabbt få tillgång till den teknik de behöver för att producera generiska versioner av läkemedel.
Uppmuntra samarbete: Genom att sammanföra flera patentinnehavare uppmuntrar patentpooler samarbete och kunskapsdelning, vilket kan leda till snabbare innovation och billigare behandlingar.

Patentpooling har framgångsrikt använts i andra branscher, såsom elektronik, och har stor potential för att utöka tillgången till livräddande läkemedel.

Stärka den globala rätten till hälsa genom internationellt samarbete

Att säkerställa att tillgång till läkemedel erkänns som en global rättighet kommer att kräva starkare internationellt samarbete och ett förnyat engagemang för global jämlikhet i hälsa. Covid-19-pandemin har visat att globala hälsoutmaningar är sammanlänkade, och ett lands hälsa kan ha djupgående effekter på resten av världen. Framöver måste det internationella samfundet arbeta tillsammans för att säkerställa att rätten till hälsa prioriteras i globala styrningsramar.

Stärka WHO: s roll i den globala hälsoförvaltningen

WHO spelar en avgörande roll för att säkerställa att folkhälsan förblir en prioritet i globala politiska diskussioner. WHO: s auktoritet begränsas dock ofta av brist på verkställighetsmekanismer och finansiering. Att stärka WHO: s roll i den globala hälsoförvaltningen – både när det gäller resurser och verkställande befogenheter – kan bidra till att säkerställa att alla länder, inklusive höginkomstländer och läkemedelsföretag, uppfyller sina globala hälsoförpliktelser.

Förstärkning av WHO: s mandat kan innefatta:

Större auktoritet när det gäller att samordna globala hälsoinsatser: Säkerställa att WHO har befogenhet att samordna globala hälsoinitiativ, särskilt i tider av pandemier, och fastställa bindande standarder för distribution av vaccin och behandling.
Ökad finansiering för globala hälsoprogram: Ökad finansiering till WHO-PROGRAM SOM fokuserar på att utöka tillgången till läkemedel i LMIC, särskilt för sjukdomar som ofta försummas av läkemedelsföretag.

Slutsats: Ett balanserat förhållningssätt till IP och global hälsa

Det nuvarande globala IP-systemet står vid ett vägskäl. Samtidigt som det har varit framgångsrikt när det gäller att stimulera läkemedelsinnovation har det också skapat betydande hinder för tillgång till livräddande läkemedel, särskilt i LMIC. Eftersom världen står inför föränderliga globala hälsoutmaningar, från pandemier till antimikrobiell resistens, är det viktigt att utveckla ett mer flexibelt och rättvist IP-ramverk som balanserar innovation med rätten till hälsa.

De lösningar och policyrekommendationer som beskrivs i detta kapitel ger en färdplan för att reformera det globala IP-systemet för att bättre ta itu med dessa utmaningar. Genom att ompröva användningen av patentskydd under hälsokriser, utöka obligatoriska licensieringsmekanismer, främja offentlig-privata partnerskap och främja humanitära licens- och patentpooler kan det globala samhället säkerställa att innovationen fortsätter samtidigt som viktiga läkemedel görs tillgängliga för alla.

För att uppnå denna balans krävs samarbete mellan regeringar, internationella organisationer, läkemedelsföretag och det civila samhället. Global hälsa är ett kollektivt ansvar, och framtiden för immateriella rättigheter måste återspegla detta gemensamma åtagande att se till att alla, oavsett var de bor, har tillgång till de läkemedel de behöver för att leva hälsosamma, produktiva liv.

Dela: