The article has been translated automatically. Show original:
1. Inledning: Rättsstatsprincipen
Normalt identifieras utvecklingsländer med hjälp av indikatorer som BNP (bruttonationalprodukt) eller HDI (index för mänsklig utveckling).
När det första är ett konkret mått som ges av den inhemska bruttoproduktionen dividerat med antalet invånare, räknar det andra också med uppgifter om förväntad livslängd vid födseln och deras utbildning.
När allt kommer omkring var det faktum att BNP (eller bruttonationalprodukten, som också inkluderar nettointäkterna från migranterna utomlands och sedan överfördes till sina hemländer) inte var en tillräcklig indikator för att mäta en nations välstånd, ett tydligt koncept ännu före införandet av HDI: det är tillräckligt att återkalla Robert F. Kennedys berömda tal 1968 vid Kansas University. 1.
Det är också tillräckligt att tänka på länder som Mexiko, med sina tusentals dödade människor varje år 2, för att förstå hur mycket andra faktorer som måste övervägas för att överväga utvecklingen av ett land.
Med tanke på ovanstående, för dem som studerar de faktorer som påverkar utvecklingen av länder, går en av de första tankarna till rättsstatsprincipen.
Rättsstatsprincipen definieras av Encyclopedia Britannica som ”den mekanism, process, institution, praxis eller norm som stöder alla medborgares jämlikhet inför lagen, säkrar en icke godtycklig regeringsform och mer allmänt förhindrar godtycklig användning av makt”3
För att bättre förstå begreppet är det värt att notera att – enligt FN-organisationen –”rättsstatsprincipen är en princip om styrning där alla personer, institutioner och enheter, offentliga och privata, inklusive staten själv, är ansvariga för lagar som är offentligt utfärdade, lika verkställda och oberoende bedömda och som är förenliga med internationella mänskliga rättigheter, normer och standarder. Det krävs åtgärder för att säkerställa efterlevnad av principerna om lagens överhöghet, jämlikhet inför lagen, ansvarsskyldighet inför lagen, rättvis tillämpning av lagen, maktdelning, deltagande i beslutsfattande, rättssäkerhet, undvikande av godtycke samt processuell och rättslig öppenhet.
Vanligtvis tros rättsstatsprincipen ligga på fyra pelare. De är följande:
a. Lagen gäller för alla;
b. Lagarna är inte hemliga eller godtyckliga.
c. Lagarna tillämpas på ett rättvist sätt, och
d. Rättsväsendet är rättvist.
Det är uppenbart att rättsstatsprincipen i allt väsentligt är ett medel för att säkerställa det sociala livet mellan medborgarna, säkerställa skyddet av rättigheter genom tydliga regler och faktisk tillämpning.
En observatör kan tydligt förstå att rättsstatsprincipen är den väsentliga bakgrunden för att möjliggöra utvecklingen av ett välstånd och på något sätt påverkas av de underliggande omständigheterna som i ett slags sympatisk relation där varje part är starkare när de andra blir starkare.
2. Rättsstatsprincipen och utveckling
I diagrammet över FN: s organisation beskriver ingressen fyra områden som är FN: s pelare:
Fred och säkerhet
Mänskliga rättigheter.
Rättsstaten
Utveckling
Enligt FN är alla dessa fyra pelare sammankopplade. ”Du kan inte helt uppnå en utan att uppnå dem alla.” Detta uttalande är mycket meningsfullt eftersom det omedelbart kopplar samman rättsstatsprincipen med utvecklingen och vice versa.
Den strikta kopplingen mellan rättsstatsprincipen och utvecklingen framhålls också i FN: s förklaring från högnivåmötet om rättsstatsprincipen, där medlemsstaterna konstaterade att ”rättsstatsprincipen och utvecklingen är starkt sammanlänkade och ömsesidigt förstärkande, att främjandet av rättsstatsprincipen på nationell och internationell nivå är avgörande för en hållbar och inkluderande ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling, utrotning av fattigdom och hunger och ett fullständigt förverkligande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inbegripet rätten till utveckling, som i sin tur stärker rättsstatsprincipen”. Detta
förklaringen lämnades år 2012 4.
Denna deklaration utgör en milstolpe när det gäller de mål (kända som mål för hållbar utveckling) som FN fastställde 2015 med hänvisning till rättsstatsprincipen, eftersom millenniemålen inte omfattade rättsstatsprincipen.
Genom ovannämnda förklaring lyfts rättsstatens relevans fram och rättsstatsprincipen har blivit ett av de mål genom vilka ett av målen för hållbar utveckling, som går under rubriken ”fred, rättvisa och starka institutioner” (16), kan uppnås. Mål 16: Främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, ge tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvarsfulla och inkluderande institutioner på alla nivåer.
Detta uppdrag bör uppnås genom olika mål 5.
Mål 16.3: Främja rättsstatsprincipen på nationell och internationell nivå och säkerställa lika tillgång till rättvisa för alla.
Det är värt att notera att FN: s indikatorer för bedömning av uppnåendet av målet är följande:
– Indikator 16.3.1: Andel våldsoffer under de senaste 12 månaderna som anmält sin utsatthet till behöriga myndigheter eller andra officiellt erkända konfliktlösningsmekanismer.
– Indikator 16.3.2: Ej dömda fångar som andel av den totala fängelsepopulationen.
– Indikator 16.3.3: Andelen av befolkningen som har upplevt en tvist under de senaste två åren och som har använt en formell eller informell tvistlösningsmekanism skiljer sig åt mellan olika typer av mekanismer.
Den första indikatorn är ett grundläggande element för att förstå hur och i vilken utsträckning lagen tillämpas och verkställs. Anmälan av våld anmäls till myndigheterna om våldsoffren kan förlita sig på statens agerande för att straffa dem som använt våldet.
Den andra indikatorn visar hur rättvisan faktiskt tillämpas och hur medborgarna kan bli föremål för godtyckligt maktutövande, medan den tredje är självförklarande.
Insamlingen av data om ovanstående hjälper nationerna och de organisationer som stöder utvecklingen att identifiera luckor och definiera handlingssättet.
Genom att läsa de enskilda mål som utgör detsextonde målet och de indikatorer som rör rättsstatsprincipen, är det lätt att konstatera att många av målen
är strikt korrelerade med den som är av vårt intresse: minst 16.1, 16.4 och 16.5 och mer allmänt alla av dem.
Relevansen av rättsstatsprincipen erkänns också av Europeiska unionen genom inrättandet av den europeiska mekanismen för rättsstatsprincipen som ”fastställer en process för en årlig dialog mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet tillsammans med medlemsstaterna samt de nationella parlamenten, det civila samhället och andra berörda parter om rättsstatsprincipen”.
I detta avseende är det meningsfullt att lyfta fram de pelare som ligger till grund för årsrapporterna om rättsstatsprincipen. Dessa indikatorer visar hur många aspekter som är relevanta för att kontrollera om rättsstatsprincipen är effektiv eller inte.
De är följande: rättsväsendet, antikorruptionsramen, mediepluralism och andra institutionella frågor som rör kontroller och balans.
Hur internationellt samarbete kan främja rättsstatsprincipen i utvecklingsländer
Eftersom rättsstatsprincipen är en nyckelfaktor för att uppnå utvecklingen, är många de organisationer som verkar på global eller regional nivå för att hjälpa utvecklingsländerna att uppnå en verklig rättsstatsprincip.
Bland dem finns en relevant roll som utförs av IDLO och UNDP.
Den första är en mellanstatlig organism. Förkortningen står för International Development Law Organization.
IDLO är den enda globala mellanstatliga organisation som uteslutande ägnas åt att främja rättsstatsprincipen för att främja fred och hållbar utveckling.
Det är värt att notera vad rättsstatsprincipen innebär för denna institution. Rättsstatsprincipen är en kulturell och daglig praxis. Det är oskiljaktigt från jämlikhet, från tillgång till rättvisa och utbildning, från tillgång till hälsa och skydd för de mest utsatta. Det är avgörande för samhällenas och nationernas livskraft och för den miljö som upprätthåller dem. Med tanke på titeln på den tidskrift där denna artikel publiceras, är det ljusare kopplingen mellan rättsstatsprincipen och tillgången till hälsa och skydd för de mest utsatta.
På internationell nivå finns det också UNDP som stöder den verkliga effektiviteten i rättsstatsprincipen.
FN: s utvecklingsprogram är en internationell organisation som bildades 1966 efter en resolution av FN: s generalförsamling som godkändes 1965.
Ett av syftena med UNDP är att stärka de pelare som FN bygger på, inklusive rättsstatsprincipen. UNDP är bland annat den organisation som ansvarar för rapporteringen om status för genomförandet av 16.3-målet (dvs. främjande av rättsstatsprincipen och säkerställande av lika tillgång till rättslig prövning) i enlighet med målen för hållbar utveckling.
Andra organisationer, som Commonwealth of Nations, främjar samma värderingar bland sina medlemmar. Det är mycket intressant att granska denna institutions förklaring om rättsstatsprincipen och den utvidgning som den skulle kunna ha.
Samväldet främjar rättsstatsprincipen genom att ge stöd till medlemsländerna genom kunskaps- och expertutbytesprogram, som leder arbetet med lag och utveckling, genomförande av cyberdeklarationen och främjande av demokrati.
I detta avseende är det värt att notera den koppling som uttrycks mellan rättsstatsprincipen och utvecklingen. Dessutom är det meningsfullt att nämna cyberdeklarationen, som belyser hur mycket cyberrymden blir relevant för att säkerställa social och ekonomisk utveckling.
3. Slutsatser
Trots många principförklaringar om relevansen av skyddet av de mänskliga rättigheterna, efterlevnaden av lagen och dess icke-diskriminerande tillämpning, den betydande roll som ett välfungerande rättssystem har för att säkerställa utvecklingen, leds beslutsfattarnas faktiska uppmärksamhet ofta av andra aspekter och prioriteringar, så att många av insatserna för utveckling ofta ger mycket begränsade effekter.
Detta är en fråga inte bara för utvecklingsländerna, där förmågan att ge tillväxt till ekonomin och välbefinnandet påverkas av avsaknaden av tydliga regler och tillämpningar, utan är också en fråga för de länder som har uppnått högre utvecklingsnivåer 6.
I själva verket är det värt att notera att även i de så kallade utvecklade länderna leder successionen av olika vingregeringar under korta perioder till att de åtgärder som den tidigare regeringen vidtagit upphävs, direkt eller indirekt.
Det är lätt att konstatera att osäkerheten om den faktiska tillämpningen av en lag har en dubbel negativ effekt: å ena sidan frustrerar det dem som följde lagen, genom att betala en skatt eller uppfylla en skyldighet, och upptäcker sedan att den som inte följde inte straffas, och å andra sidan kan det utgöra en broms i efterlevnaden av lagen för dem som hoppas på en eventuell förändring av den på kort tid.
Det är lätt att konstatera att osäkerheten om den faktiska tillämpningen av en lag har en dubbel negativ effekt: å ena sidan frustrerar det dem som följde lagen, genom att betala en skatt eller uppfylla en skyldighet, och upptäcker sedan att den som inte följde inte straffas, och å andra sidan kan det utgöra en broms i efterlevnaden av lagen för dem som hoppas på en eventuell förändring av den på kort tid.
En rättvis rättskipning, en korrekt förlängning av de rättsliga förfarandena och deras förutsägbarhet är andra faktorer som är relevanta för rättsstatsprincipen: alla dessa faktorer kan påverka utvecklingsnivån i ett land, och även i detta fall är det tråkigt att notera att många länder – bland dem som anses vara utvecklade – saknar en effektiv rättskipning som orsakar förlust av chanser, gynnar dem som agerar i ond tro och sist men inte minst lämnar utrymme för missbruk och korruption.
Med tanke på allt det ovanstående verkar det uppenbart varför rättsstatsprincipen är ett av de mål som fastställdes i förklaringen från FN: s församling 2015 för att uppnå en hållbar utveckling: den underliggande kopplingen mellan rättsstatsprincipen och utveckling.
