Artikel
|
Volym 2, utgåva 1
Artikel
|
Volym 2, utgåva 1

Bostäder inom psykisk hälsa som en europeisk utbildningsväg mot medborgerliga rättigheter

Emanuele Caroppo;Josè Mannu;Paola Cavalieri;Vincenzo Francesco Scala
DOI: https://doi.org/10.36158/97888929555165
Mest lästa
IN DETTA NUMMER

Abstract

Bostäder för psykisk hälsa är en komplex process som kräver kvalificerade insatser och aktivering av färdigheter och kompetens hos lokala samhällsaktörer. Det internationella samfundet med de experimentella gränserna och potentialerna känner redan till erfarenheterna av avinstitutionalisering, terapeutiska samhällen och delade lägenheter. Bostäder utgör i dag en avancerad strategi för den sociala integrationsprocessen med omfattande erfarenheter i olika europeiska länder. Det är nära förknippat med den internationellt välkända och spridda metoden ”återhämtning”. Den överdrivna institutionaliseringen av personer med psykiska problem belastar de offentliga finanserna och får återverkningar på kvaliteten på vårdtjänsterna. Med detta dokument vill vi presentera hjälteprojektet och dess resultat för forskarsamhället. HERO (2016-2019) är ett projekt som finansieras av Erasmus+ -programmet och syftar till att utveckla: – Uppdaterad, tvärvetenskaplig information som är lämplig för alla samtalspartner och som cirkulerar bland alla aktörer som är involverade i bostädernas olika stadier. – En flexibel utbildningsmodell för bostäder, riktad till lokalsamhällen, utvecklad med utgångspunkt från erfarenheterna hos dem som direkt eller indirekt arbetar med bostäder. HJÄLTARNAS målgrupper är lokala samhällsaktörer där bostäder är aktiva eller kan aktiveras, intresserade av icke-formellt och informellt lärande: – Psykisk hälsa och vårdpersonal. – Andra offentliga organ (skolor, arbetsförmedlingar, företag osv.). – Samhällen (volontärer, grannar, butiksinnehavare osv.). – Människor med psykiska problem och deras familjer. Två huvudsakliga resultat av projektet: 1. e-boken: Bostäder och psykisk hälsa. Verktygslåda för kvalitetsindikatorer för lokalsamhället. 2. Läroplan: utbildningsväg för lokalsamhällen. Indikatorerna, som ger e-boken dess titel, utgör sammanfattningen av en undersökning som integrerade bottom-up- och top-down-metoder och som utgjorde utgångspunkten för HJÄLTENS konstruktiva jämförelse av bostadserfarenheter i olika europeiska länder. De lät hjältepartnerskapet utveckla utbildningsplanen för bostäder för lokalsamhällen. Den föreslagna modellen är att bygga ett system av relationer där människor finner det möjligt att leva väl med, och trots, sina psykiska hälsoproblem. Om, som det står i FN: s rapport, ”vi alla är potentiella användare av psykiatriska tjänster”, då är målet att ”möjliggöra” ett tillfredsställande liv där alla kan uttrycka sina förmågor och önskemål.

Inledning

Om vi erkänner ”Lag nr 180” som ett nytt paradigm för psykisk hälsa, måste vi finna en lösning på de många frågor som finner sitt ursprung inom detta paradigm.

Ett paradigm är ”ett sätt att se” världen, en ”konstruktion av världen” från vilken nya frågor genereras. De nya frågorna kräver ny planering, nämligen nya organisationsmönster: ”Att planera innebär att organisera: en plan är en organiserad och organiserande organisation. Ett mönster kan inte reduceras till ett organiserat system, så förfinat som det kan vara. Vi måste bygga den och läsa igenom dess organisatoriska potential”1.

Bostäder är ett komplext system där en individ uttrycker sin potential; med andra ord kan en individ uttrycka sin identitet ”genom att blanda sig i mångfald”.

”Oberoende bygger på beroende av miljön; begreppet oberoende blir ett komplement till begreppet beroende. För att bli självständig måste man vara beroende”2.

Finns det ett samband mellan paradigm och organiserande potentialer? Vi anser att det finns ett samband i ”medborgerliga rättigheter”. Medan på en psykiatrisk avdelning, sjukhuset tog över dessa rättigheter och det definierade dem, i det nya paradigmet, medborgerliga rättigheter definierar sjukhuset, och de beskriver det och dess nya problem. En av frågorna gäller begreppet ”bostäder”.

Vi anser att ”målen” för bostadsprojektet är människor som drabbats av psykiska sjukdomar samt deras familjer, mentala vårdgivare, offentliga och privata anställda och medborgare i allmänhet.

När vi hänvisar till målgrupper måste vi alltid ta hänsyn till att varje individ är resultatet av sina relationer, erfarenheter etc. Begreppet ”bostad” innebär därför ”utbildning” inte bara för en person utan också för de andra människor som befolkar hans omgivning.

Men bortsett från detta, att placera individen i ett komplext sammanhang innebär att upptäcka resurser som inte kan identifieras med personens sjukdom:

På det kulturella planet är människor beredda att acceptera en tydlig uppdelning mellan de motsatta begreppen ”hälsa” och ”sjukdom” som låter lika självklara som de motstridiga begreppen ”regn” och ”sol”. Eftersom de uppfattas som ovillkorliga begrepp (positiva kontra negativa) kan ett samband och ett dialektiskt förhållande mellan dem inte etableras, vilket förnekar det faktum att sjukdom kan representera en fas i någons liv, en möjlighet att tillägna sig själv, sin egen kropp, sina erfarenheter och därmed sin hälsa3

Och mer: Mycket få morbida tillstånd idag kan beskrivas som “bakterier-genererade sjukdomar;” det finns ofta många samverkande orsaker och samtidiga faktorer. Fetma kan predisponera en till diabetes och artrit, som hindrar fysisk motion och påverkar blodtryck och kolesterolnivåer. Alla dessa faktorer, undantag för artrit, kan leda till stroke och kranskärlssjukdom. Det kan hända att effekterna (dvs. depression efter en hjärtinfarkt eller en stroke) kan förvandlas till orsaker, vilket leder tillåterfall4.

Metoder

Projektet: En europeisk utbildningsväg mot medborgerliga rättigheter

”Bostäder” är mer än en lägenhet som stöds; det är ett system av sociala faciliteter i ett nätverk av mänskliga relationer i ett säkert grannskap. Skyddet av den psykiska hälsan blir allt viktigare i världen. Världshälsoorganisationen har under de senaste åren tagit ett antal initiativ för att öka medvetenheten om de olika grader av funktionsnedsättning som psykisk ohälsa kan ge upphov till.

Enligt yttrandet från Margaret Chan, generaldirektör för Världshälsoorganisationen, under presentationen av ”2013-2020 Handlingsplan för psykisk hälsa” Psykiskt välbefinnande har definierats som avgörande för allmän hälsa enligt WHO. God psykisk hälsa skapar personlig tillfredsställelse, förmåga att hantera vanliga vardagliga spänningar, professionellt beteende och produktivitet, och ett positivt bidrag till samhället. För att ge detta ämne den uppmärksamhet det förtjänar finns det fortfarande mycket att göra över hela världen. Många saker måste förändras om vi ska kunna vända ogynnsamma trender och sätta stopp för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och diskriminering av människor som drabbats av psykiska störningar och psykosociala funktionshinder. I denna globala handlingsplan erkänns den viktiga roll som psykisk hälsa spelar för att nå våra övergripande hälsomål. Planen bygger på ett livslångt tillvägagångssätt som syftar till att uppnå jämställdhet genom allmän hälsotäckning med fokus på förebyggande åtgärder och bygger på fyra huvudprinciper: ett effektivt ledarskap och en effektiv styrning på området psykisk hälsa, tillgång till integrerade, heltäckande tjänster för psykisk hälsa och sociala tjänster som tillgodoser samhällets behov, genomförande av förebyggande strategier samt spridning av fördjupad information genom insamling av mer vetenskaplig bevisning och främjande av forskning. Målen för denna handlingsplan är förvisso ambitiösa, men WHO och dess medlemsstater är fast beslutna att uppnå dem. (Margaret Chan, generaldirektör, Världshälsoorganisationen, presentation av handlingsplanen för psykisk hälsa 2013-2020).

Handlingsplanen kompletterar Världshälsoorganisationens verktygslåda för kvalitetsrättigheter, där de standarder SOM stöder bostäder definieras i enlighet med de fem ämnena i FN: s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning:

  1. Rätten till en adekvat levnadsstandard och socialt skydd.
  2. Rätten att åtnjuta högsta möjliga fysiska och psykiska hälsa.
  3. Rätten att utöva sin rättskapacitet och rätten till personlig frihet och personers säkerhet.
  4. Frihet från tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och från exploatering, våld och övergrepp.
  5. Rätten att leva självständigt och inkluderas i samhället.

Därför ligger en betydande förändring bakom begreppen sjukdom, hälsa och hopp. Men det finns ett annat element som kommer in i vårt arbete: livet för en individ är strikt kopplat till livet för en hel samhällsvävnad. Begreppet ”bostad” bygger på en otestad ”kärna” – som Imre Lakatos föreslog – enligt vilken ”medborgerliga rättigheter kommer före sjukhuset” och på det paradigm som Thomas Kuhn avsåg, vilket är den princip som uttrycks i lag n. 180.

Bostadsprojektet kan inte bara grundas på begrepp som ”Hus först” eller ”Steg för steg” utan på ett system baserat på social och individuell kultur där hus, relationer och rättigheter är sammanvävda.

Världshälsoorganisationen har infört diagnosverktygen ”ICF”, en förkortning för ”International Classification of Function, Disability and Health”, som parallella verktyg till ICD (International Classification of Diseases). Deras mål är att introducera vikten av att fungera som det upplevs av människor: Det är en universell upplevelse där kropp, person och samhälle är sammanlänkade. Under hela sitt liv kan människor ha olika fungerande erfarenheter, i samband med medfödda sjukdomar, fysiska skador, akuta eller kroniska patologiska tillstånd elleråldrande5.

HERO är ett projekt som kretsar kring platser: Stadsmiljöer förändras ständigt och de är sammankopplade. På dessa platser är det enda fasta konceptet idén omövergång6. Bostad är ett engelskt ord som indikerar beboddhet och ”ing” -suffixet framkallar tanken på framsteg: detta innebär att beboddhet inte är ett fast begrepp, utan snarare innebär förändring och framkallar en väg, ett grannskap och en stad där relationer byggs bland människor som känner varandra eller som träffas för första gången. Neurovetenskaplig forskning avslöjar att hjärnan är ett organ som lever och växer genom relationer: Tanken på sinne och genom förlängning av jaget som jag vill frambringa genom föreställningen om det utökade jaget är att jaget är beläget varken i eller utanför hjärnan/kroppen, men istället ständigt utlöses mellan hjärnor, kroppar och saker och därmed är irreducerbart för någon av dessa tre element tagna i isolering 7- Vi anser att psykisk hälsa inte kan uppnås på en enda plats. Efter att ha talat med Ronald Laing – som rapporteras i Crimini di pace (1975) – Franco Basaglia skrev: “Laing […] föreslår nu igen […] byggandet av en ‘asyl’ som svar […] på behovet av ett skydd för att skydda dem som upplever en ‘annan’ existens. Detta bör vara en plats där ”olika” människor kan uttrycka sig utan begränsningar och där de lär sig att leva med sina olikheter. Även om Laing sporrar oss till motstånd och kamp inom institutionerna uppmuntrar vi honom att försöka förhindra att ”asylet” blir en annan typ av institution, eftersom det oundvikligen kommer att integreras i det sociala och ekonomiska område där det kommer att byggas […] Även om detta projekt fokuserar på individen innehåller det ingen djupgående analys av den politiska och sociala miljö där individen ska assimileras. Det är inte rätt att anta att det kan finnas en plats där patienter kan botas utan någon social och politisk inblandning: Hälsan ligger i mångfald, i nya möjligheter, i ens tro på en annan framtid” *{8] X

”Mellan 1950 och 1960 förde många europeiska kliniker och politiker fram idén att mentalvård inte krävde en lång vistelse på ett mentalsjukhus […] De motsatte sig de gammaldags psykiatriska avdelningarna eftersom de ansåg dem” anti-terapeutiska ”. Men deras tillvägagångssätt var ganska naivt, eftersom det syftade till att förändra strukturerna och inte metoderna.”9.

Om strukturerna var för stora, mindre byggnader byggdes; Om de var långt från centrum, flyttades de in i staden. Detta fungerade dock inte. Även i de mindre centren bestod den så kallade ”nya kroniken”. HJÄLTEN föreslår något annat: Det gör att man kan leva med och trots sitt lidande, med medvetenhet om sina skillnader, och att integreras i ett nätverk av relationer som bildas på platser som utformats för att förbättra psykisk hälsa (gemenskap, lägenheter med skräddarsydda faciliteter, etc.) och är baserade på sociala resurser (kulturella centra, teatrar, fritidscentra, etc.), på terapeutiska aktiviteter inom anläggningarna (såsom flera familjegrupper) och offsite grupper (såsom ”Hearing Voices”, musik evenemang, idrottsevenemang, etc.), på arbete (enligt personliga förmågor och möjligheter). De främjar volontärtjänster för att hjälpa till att övervinna svårigheterna med att upprätta relationer och kommunikation med människor som i allmänhet anses vara ”oförutsägbara” och ”annorlunda”. Observera att dessa platser är sammanlänkade, tillgängliga, beboeliga och modifierbara. De är platser där alla känner sig välkomna, respekterade, inte dömda eller stigmatiserade, och kan bli medvetna om att psykisk hälsa (och inte bara det) är en status som kan uppnås om alla är involverade, eftersom det involverar alla. Vi är övertygade om att det omgivande territoriet måste vara strikt kopplat till de ”platser” där patienterna vistas: dessa platser bör alltid beaktas i förhållande till de omgivande omgivningarna. Redan 1994 bekräftade Marc Augé att ”det är nödvändigt att övervinna den restriktiva föreställningen om hela kulturer som självständiga enheter som tvingas samexistera”10. Vi bör bygga upp ett system för att hitta ett nytt språk som inte är summan av olika språk, utan snarare ett som producerar en ny kultur inspirerad av socialt välbefinnande och psykisk hälsa.

Detta är vårt mål.

Slutsats: Utbildningsplan för bostäder och psykisk hälsa för lokalsamhällen

Att skriva en utbildningsplan om bostäder och psykisk hälsa har varit särskilt viktigt för partnerskapet eftersom det har hjälpt oss att sprida kunskap och färdigheter om bostäder i lokalsamhällena. Målet var att främja bostäder som en strategi som kan främja integration i vårt samhälle, med särskilt fokus på psykisk hälsa.

Det ”generalistiska” arkitektoniska förhållningssätt som kännetecknade den andra hälften av 1900-talet och de första åren av 2000-talet, producerade mestadels ”obeboeliga” byggnader, och detta är särskilt synligt i många städer i utkanten.

Utkanten av städerna har sitt ursprung i idén att det behövs en ny miljömässig homogenitet.

Vårt arbete ”pågår” syftar till att öka uppmärksamheten på människors diversifierade behov

Det blir därför alltmer angeläget att vi befolkar miljön med verkliga relationer och förbindelser, skapar en atmosfär där meningsskiljaktigheter välkomnas och uppmärksammar begreppet ”gott liv” och den riktning vi bör ta i ett samhälle vars ramverk gör att vi upplever ensamhet ”utan att någonsin vara ensamma”.

Vill du veta mer? www. housing-project.eu.

Dela:

Note

1
Le Moigne J.L. (1985), Progettazione della complessità e complessità della progettazione, in Bocchi G., Ceruti M. (eds.) La sfida della complessità, Feltrinelli, Milano, pp. 90-91
2
Morin E. (1985), Le vie della complessità, in Bocchi G., Ceruti M. (eds.) La sfida della complessità, Feltrinelli, Milano, pp. 44-45
3
Basaglia Ongaro F. (1997), Salute/malattia, Einaudi, Torino
4
Borrell-Carrió F., Suchman A.L., Epstein R.M. (2004), The biopsychosocial model 25 years later: principles, practice, and scientific inquiry, in «Ann Fam Med.», 2(6), Nov.-Dec. 2004, pp. 576-582
5
Stucki G., Cieza A. (2008), The International Classifi- cation of Functioning, Disability and Health (ICF) in physical and rehabilitaion medicine, in «Eur J Phys Rehabil Med», 44, pp. 299-302
6
Da Costa Meyer E. (2012), The City Within, in Danze E., Sonnenberg S. (eds.), Space and Psyche, Center for American Architecture and Design, Austin, pp. 86-107
7
Malafouris L. (2009), Between brains, bodies and things: tectonoetic awareness and the extended self, in Ren- frew C., Frith C., Malafouris L. (eds.), The Sapient Mind: archaeology meets neuroscience, Oxford University Press, Oxford, pp. 1993-2002
8
Basaglia F. (1975), Crimini di pace, in Basaglia F., Basaglia Ongaro F. (eds.), Salute/malattia, II, Einaudi, To- rino, p. 310
9
Hinshelwood R. (2001), Thinking about Institutions: Milieux and Madnessed, Jessica Kingsley Publishers, Lon- don, pp 38-40
10
Augé M. (2000), Il senso degli altri. Attualità dell’an- tropologia, Bollati Boringhieri, Torino. Rossi A. (2009), Autobiografia scientifica, Il Saggiatore, Milano
Mest lästa
IN DETTA NUMMER