Rätten till asyl – Genus som skyddad social grupp

Inledning

Problemet med konventionen om flyktingars rättsliga ställning (1951) är att den varken erbjuder ett heltäckande eller ett flexibelt svar på mångfalden och komplexiteten i de tvångsförflyttningar som sker i dag: den utformades för en annan era¹. Den omtvistade tioåriga debatten på denna arena handlar om att uttryckligen införliva könet som en skyddad grupp i artikel 1 A 2 i 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning (flyktingkonventionen).

I denna artikel ges en översikt över de krav som ställs för att få flyktingstatus och en analys av hur flyktingkonventionen tolkas och tillämpas i dag, med hjälp av rättspraxis för att påvisa de oegentligheter som uppstår till följd av icke-liquetten. Slutsatsen innehåller en sammanfattning av resultat och rekommendationer om bästa möjliga väg framåt.

Översikt: Internationella krav för att erhålla flyktingstatus

I dag är 1951 års flyktingkonvention rättsligt bindande för undertecknarna, med kravet att inga reservationer får göras mot bland annat artikel 1 (definition av ”flykting”). Följaktligen spelar artikel 1 i konventionen en viktig roll när det gäller att fastställa flyktingstatus internationellt, eftersom den fastställer vem som får ett framgångsrikt skydd som härrör från flyktingrättigheter. I artikel 1 A 2 i konventionen, där en flykting definieras, anges bland annat de krav som en asylsökande måste uppfylla för att få flyktingstatus, nämligen att den enskilde²

1. Har en välgrundad rädsla för förföljelse.
2. Fruktar förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till en viss social grupp eller politisk åsikt.
3. Är utanför det land där han eller hon är medborgare eller har sin vanliga vistelseort och inte kan eller, på grund av sådan rädsla, inte vill utnyttja det landets skydd.

Det är därför absolut nödvändigt att förstå de aspekter som bidrar till förföljelsen.

”Förföljelse” = Brott mot mänskliga rättigheter eller allvarlig skada + Misslyckande av statligt skydd³ Prima facieArtikel 1 A 2 i konventionen visar att det är svårt att direkt tillgodose de asylsökande kvinnornas behov, särskilt i samband med den globala ökningen av könsrelaterat våld, där 736 miljoner kvinnor för närvarande är offer4. Den nuvarande situationen i konventionen kräver en djupare tolkning av beslutsfattare och rättstillämpare för att effektivt fastställa på vilka specifika grunder enligt artikel 1 A.2 de kan placera asylsökande kvinnor för att effektivt bevilja dem skydd. Ärligt talat verkar det som om ingen eller ingenting effektivt kommer att skydda dessa offer om konventionen står som den står.

Jämställdhet som särskild social grupp: inkonsekvenser i fråga om tillämpning och tolkning

Kvinnor och barn betraktas som sårbara, särskilt i konfliktsituationer, och utgör merparten av dem i flyktinglägren som utsätts för brott mot de mänskliga ^{rättigheterna5}. I detta fall används könsrelaterad förföljelse främst för att understryka att strukturella och könsbaserade maktskillnader placerar kvinnor och flickor
riskerar att utsättas för flera former av våld med litet eller inget skydd från ursprungsstaten. För att få skydd enligt internationell flyktinglagstiftning måste dessa våldshandlingar ha begåtts av antingen en statlig agent eller en icke-statlig aktör. När det gäller våld som begås av en icke-statlig aktör erhålls internationellt skydd när staten är ovillig eller oförmögen att skydda den enskilde i enlighet med detta.⁶ Kvinnlig könsstympning är ett vanligt påstående och ett av få skäl till att kvinnor väljer att fly från sina hemländer för att söka internationellt skydd.

Fallstudie: Kvinnlig könsstympning (FGM)

Till att börja med begås våld i hemmet och sexuellt våld, såsom kvinnlig könsstympning, ofta av icke-statliga aktörer. De betraktas därför ofta som privata angelägenheter och i de flesta fall kan offren inte ansöka om^asyl7. Idag praktiseras kvinnlig könsstympning aktivt och det uppskattas att 68 miljoner flickor riskerar att bli offer år²⁰³⁰⁸. För övrigt finns det lagar som kriminaliserar kvinnlig könsstympning i olika regioner där denna praxis är utbredd, men det finns ingen konsekvent tillämpning av dessa lagar. Många kvinnor och flickor har sökt asyl på grund av kvinnlig könsstympning i samhället och detta har lett till utmaningar vid bedömningen av deras ansökningar, eftersom flyktingkonventionen har en vag formulering, vilket ger utrymme för kreativ tolkning och ^utvidgning9.

Trots detta har det skett en mer välvillig tillämpning av flyktingkonventionen på grund av UNHCR: s riktlinjer om könsrelaterad förföljelse, där de som flyr från kvinnlig könsstympning klassificeras som en del av en grupp för kvinnlig könsstympning som tycks märka kvinnor antingen enligt skyddade särdrag under förföljelse eller socialt för att de helt enkelt är kvinnor i en diskriminerande miljö. Det brittiska överhuset betraktade till exempel kvinnor i Sierra Leone som en del av en social grupp enligt artikel 1 A 2 i flyktingkonventionen, eftersom de alla var socialt underlägsna män och levde med ett överhängande hot om kvinnlig könsstympning som ett uttryck för diskriminering av ^dem10.

De asylsökande måste dessutom visa den välgrundade rädslan för den särskilda förföljelsehandlingen genom att visa den subjektiva och objektiva rädslan för förföljelse på grundval av sannolikheter¹¹. I Frankrike godtogs ett överklagande på grundval av att den nationella asyldomstolen förstod sannolikhetsförhållandet och hävdade att kvinnlig könsstympning objektivt sett utgjorde en social norm i Somalia och att barn som inte utsattes för kvinnlig könsstympning därför utgjorde en PSG¹².

I motsats till principerna i flyktingkonventionen kräver amerikansk rättspraxis att en grupp av offentliga tjänstemän ska vara en särskild grupp med ett begränsat antal, vilket hindrar kvinnor från att söka asyl på grund av könsrelaterad förföljelse¹³. Deras rättspraxis presenterar de olika tillämpningar och definitioner som beviljats en PSG, som utarbetats i fallet In re CA Respondent, vilket skapar ännu mer förvirring om de verkliga kvalifikationer som krävs¹⁴.

På det hela taget leder inkonsekvenserna i tolkningen och tillämpningen av konventionen när det gäller att överväga medlemskap i en grupp för allmän trafik till ett otillräckligt skydd. Bristen på klarhet om vem som exakt utgör en grupp för allmän trafik överlåts till en öppen tolkning, vilket i sin tur leder till att vissa ansökningar avslås på grund av att de inte uppfyller kraven på bevis. En aktuell nyhetsrapport om ett kvinnligt könsstympat offers tredje asylansökan i Förenade kungariket visar att denna debatt måste tas på allvar. Asylrättsförespråkare hävdar att hindret för att bevilja asyl är för högt och att de skäl som ligger till grund för beviljandet är extremt stränga, snäva och snäva¹⁵, vilket skulle kunna skapa en humanitär kris.

Dessutom kritiseras PSG-grunden av forskare för att vara en med minst tydlighet i konventionen, vilket kräver ett mer ordnat tillvägagångssätt för att förhindra fall av refoulement och ytterligare kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Uppenbarligen rapporterar UNHCR att 76 procent av vidarebosättningsfallen ¹⁶ var offer för tortyr och våld med rättsliga och fysiska skyddsbehov, särskilt kvinnor och flickor.

Slutsatser och rekommendationer

Det finns mer än ett trängande behov av att ändra flyktingkonventionen. I den ursprungliga flyktingkonventionen betraktades inte alls kön ¹⁷ som en PSG på grund av det sociala och politiska sammanhang som utlöste dess inrättande¹⁸. Tiden har naturligtvis gått, vilket har lett till att det varit angeläget att se över bestämmelserna för att anpassa dem till dagens situation med ökad jämställdhet mellan könen, fler fall av könsrelaterat våld och ökad oro över kränkningar av de mänskliga rättigheterna under 2000-talet.

Vissa nationella domstolar har försökt att använda motiveringen av förslagsställarnas avsikt att utesluta kön när de tolkar konventionen. Trots detta är denna strategi verkligen bristfällig och bidrar inte till rättvisans sak. Det tvingar kvinnor att återvända till eller återuppta livet i fientliga miljöer som leder till ytterligare kränkningar av deras mänskliga rättigheter. Det är absolut nödvändigt att lagarna tillämpas framåtriktat och att man i framtiden undersöker möjligheterna att åtgärda luckor och möjliga situationer som kan uppstå. Dessutom bör lagstiftare, domare och – i allmänhet – lagens män inte bara debattera och stifta lagar, utan snarare se över dem mot bakgrund av grundläggande aktuella frågor som det globala målet för hållbar utveckling (SDG) nr 5 för att utrota ojämlikhet mellan könen.

Medan kritikerna tror att ett uttryckligt erkännande av kön i flyktingkonventionen kommer att öppna portarna för överväldigande asylansökningar från kvinnor, skiljer sig den kanadensiska högsta domstolen medan den anser att: ”” Kön ”kan vara den oföränderliga egenskap som definierar en PSG, och det har inte varit någon ”explosion” av könsrelaterade påståenden i Kanada. På en mer grundläggande nivå bortser man från den grundläggande karaktären hos fastställandet av flyktingstatus, nämligen att det är en mycket individualiserad process från fall till fall. Även om erkännandet av ”kvinnor” som en PSG kan göra det lättare för potentiella sökande att uppfylla ”medlemskap i en PSG” grund, skulle de fortfarande behöva uppfylla andra delar av flyktingdefinitionen, ingen lättare än den andra”¹⁹.

I dag är kampen för jämställdhet starkare än någonsin. Men en verklig rättvisa kan bara uppnås genom en kollektiv förändring av sociala normer, kulturella attityder och politik. Det finns ett symbiotiskt förhållande mellan lag, beteende och attityder. FGM är ett exempel på detta symbiotiska förhållande. Det finns internationell människorättslagstiftning mot kvinnlig könsstympning och olika nationella lagar om samma sak, men bristen på tillämpning och den nuvarande inställningen till att kontrollera kvinnor är orsaken till att det fortfarande huvudsakligen sker i Afrika, Mellanöstern och Sydasien20. Vi måste sträva efter att förena lagar, socialt beteende och attityder för att uppnå verklig jämställdhet. Vi kan hålla alla konventioner och aktivt förespråka mot dessa handlingar, men om lagarna och politiken inte ändras för att återspegla denna attityd kommer ingenting att förändras. I boken ”The Right to Asylum from a Gender Perspective” av The Thinking Watermill Society, i samarbete med advokatbyrån Pavia e Ansaldo, diskuteras detta ämne i sin helhet.